Nisse x 2 ?

När jag gick hemifrån igår förmiddags på väg mot en ny arbetsdag så satt mina kära katt så snällt på sin plats i vardagsrummet och lekte med flugor. Han verkade rätt lugn och harmonisk och nu när husse är i Åre så fann jag ingen som helst anledning till oro av något slag. Han är en lydig katt när husse inte är hemma ska ni veta. Hela dagen gick utan några dramatiska händelser och när klockan slog 18.00 stängde jag butiken och började vandra Upplandsgatan ner mot Odenplan för att vidare ta tunnelbanan hem till PaUl (Pappa och Ulrika) för en efterlängtad middag. Jag går helt i mina egna tankar, trött efter arbetsdagen och det är då jag ser honom. Min Nisse sittandes i ett skyltfönster på Upplandsgatan 36. Butiken till skyltfönstret var nu stängd och vid den tidpunkten på dagen fanns inte så mycket annat att göra än att lämna kattfan i fönstret och vandra vidare med tunga steg. Jag menar, vad skulle jag ha gjort? Han är för fan värre än Emil i Lönneberga på att göra hyss och ha sig.

Hela middagen hemma hos PaUl satt jag och oroade mig över min stakars busiga katt som den här gången verkade ha tagit sig vatten över huvudet och nu satt ensam i mörkret. Jag försökte komma på ett bra sätt att kommande dag förklara för affärsinnehavarens till Taberman att katten som satt i deras fönster faktiskt är min och ingen annans. Kvällen gick och jag lyckades inte komma på någon som helst bra lösning. Det knöt sig i magen när jag satte mig i bilen på väg hem och tanken på att kliva in i en helt tom lägenhet gjorde mig gråtfärdig. Stakars Kissen min. Väl framme på Spannvägen krävdes mycket mod till att sätta nycklarna i låset och vrida om och jag stålsatte mig inför synen av Nisses tomma plats på hyllan. Till min stora förvåning så satt han där i vardagsrummet som ingenting hade hänt och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hur gick det här till egentligen?