Surgubbe!

Solen skiner och det är som vanligt en lugn dag i Vällingby centrum. Folk strosar omkring och en och annan sticker in näsan i butiken och tar sig ett varv. En äldre man kommer in i min tomma butik och jag hälsar glatt på honom. Jag har min jobbarkompis i telefon då vi har en del schema-prylar att gå igenom men sträcker ändå på mig och är uppmärksam på om det skulle visas sig att den äldre mannen behöver någon hjälp. Han närmar sig kassan och jag följer honom med blicken. I ungefär en sekund släpper jag honom och slänger istället ner blicken på schemat jag har framför mig för att kolla något in jobbarkopmis nämnt och då smäller det. Gubben fräser till och vänder snabbt på klacken.

Gubben: Du har ju ändå inte tid med mig!

Va? Jag fattar ingenting. Vad hände? Det var de skumaste jag varit med om. Vad då inte tid? Jag har allt tid i världen och vill inget hellre än att hjälpa honom. Nu fick jag dåligt samvete över något som jag inte ens gjort. Surgubbe!