Söndagsfika my ass!

Det är söndag och katten har bjudit över mig till hemmet i Bromma kyrka på fika. Både husse och matte är borta under dagen och hon kände för lite sällskap. Visst tänkte jag, det kan ju alltid vara trevligt så jag packade ihop lite saker och tog bussen 13:25 från Brommaplan mot Bromma Kyrka. Väl framme kliver jag in igenom ytterdörren och det syns inte röken av någon katt. Jag ropar några gånger och efter mycket om och men kommer hon sömnigt utsmygandes ur en garderob. Hon säger med ett pip att hon är glad att se mig och det är ömsesidigt. Vi går gemensamt upp för trappan till övervåningen och kommer då upp till ett bärfyllt golv. Någon är inte som det ska.

Små små torkade röda bär pryder hela parkettgolvet i hallen in till vardagsrum och kök och katten är nu spårlöst försvunnen.

Jag följer spåren och börjar inse att någon måste haft väldigt roligt under de timmar från att husse gått hemifrån och tills att jag klev in genom dörren.

Jag hör en prassel bakom krukan och reser på mig för att se bättre.

Där bakom krukan hittar jag den skyldige. Självklart ser hon helt oförstående på mig och hävdar att det var så när hon kom?! och att hon inte har något med saken att göra.

Det blir med andra ord till att städa. För annars lär ju jag få skulden för det hela när husse och matte väl dyker upp senare i eftermiddag. Katten själv är inte till speciellt hjälpsam utan ligger med och åmar sig på golvet. Det är nu det går upp för mig; så det var därför hon ville att jag skulle komma förbi... hon tänkte antingen skylla allt på mig alternativt se till att jag gjorde mig av med bevisen så att ingen någonsin skulle få veta någon. Jaha, och det är tacken för alla gånger man ställt upp som sällskap. Söndagsfika my ass!