Något har lossnat.

Har haft manusbearbetning i skolan hela helgen och det första som hände när jag kom ditt var att jag blev utskälld efter noter av min lärare som var på en aning dåligt humör. Förra helgen hade vi också manus med samma lärare, då mer inriktat på dramaturgi och fick en läxa till den här helgen. Vi skulle göra en rumsbeskrivning utan levande varelser och ett möte med dialog. Då jag jobbar 8-17 och samtidigt har haft lektioner varje dag den här veckan så har det inte funnit någon tid för mig att genomföra de övningar vi fick. Jag är en människa som konstigt nog behöver sömn. Trots vetskapen om att jag faktiskt inte haft möjlighet att genomför uppgiften fast jag velat så fick jag dåligt samvete, jag är alltid noga med deadlines och lämnar alltid in saker varesig de är bra eller ej så kände mig lite nedslagen då jag gick till skolan utan några papper. Jag bestämde mig för att krypa till korset direkt och förklara den rådande situationen för min lärare i tron om att hon skulle förså. Det gjorde hon inte. Hon var nog lite irriterad redan innan jag kom och fullständigt exploderade inför mina ögon. Hon framförde att hon var trött på alla dessa ursäkter och bortförklaringar och menade på att vi var totalt korkade. All denna frustration hamnade rakt på mig och jag var tvungen att gå därifrån för att inte börja gråta. Jag vet att jag gör mitt bästa och kämpar till tusen för att få det att gå ihop och kände mig väldigt orättvist behandlad men orkade inte käfta emot just då. Det konstiga är att nu känns det som om något inom mig lossnat. All denna idétorka jag lidigt av under en längre tid bara förvann och idéerna flödar. Det känns fantastiskt på något sätt och nu vet jag inte om jag inte om jag ska vara arg på min lärare eller om jag ska tacka henne.