Oinbjudna hyresgäster.

I vintras, typ i januari 2007 drabbades vi av Pälsängrar i sovrummet. Pälsängrar är små larver som mer än gärna äter upp dina dyraste plagg och i brist på annat även ger sig på övriga kläder. Jag hittade dem främst bland mina trosor men även på botten av garderoberna och bakom sängen och fick till min stora förtvivlan höra att det inte är helt lätta att bli av med. Detta betydde att vi fick storstäda hela sovrummet, tvätta ALLA kläder i minst 60 grader, frysa ner det allt som inte gick att tvätta och sedan ta in Anticimex som kom och sprutade en massa gift längs lister och i garderober. Efter det fick vi inte städa på 8 veckor. Hela processen var sjukt jobbig och både fysiskt och psykiskt påfrestande för både mig och Per och vi var totalt slutkörda när det hela var över. Sen i somras hände det som inte fick hända. Vi hittade på nytt två stycken i sovrummet och ett par döda skalbaggar i garderoben. Då höll jag på att gå in i väggen och flyttade hem till Mamma. Vi fick fällor i från Anticimex för att se hur många det rörde sig om. Som tur var fångade vi inte en enda och vi kunde pusta ut. Förmodligen var det bara dem inte fler så vi gjorde bara en rejäl storstädning och fortsatte med vardagen. Nu har de återigen dykt upp. I köket den här gången och det är tyvärr inte bara en eller två utan typ 10 eller fler. Så nu måste vi göra om allting fast i köket. Tömma alla skåp, kontrollera allt i skafferiet, storstäda, tvätta eller skaka alla handdukar och lakan och ta in Anticimex igen. Jävla skit! Det är så sjukt äckligt att jag bara vill gå under jorden, stoppa huvudet i sanden och flytta utomlands. Jag har verkligen inte tid med det här. Är ju knappt hemma i 35 min om dagen i vaket tillstånd, så när ska jag göra allt detta?! Och vart ska vi göra av alla sakerna som står i skåpen? Har ni den minst aning om hur mycket vi har i skåpen så skulle ni förstå mitt problem. Inte betalar de jävlarna det någon hyra heller! Jag säger bara det att om ni ser några hemma oss er så ignorera inte problemet ihopp om att de ska försvinna av sig själv. Tro mig, det gör det inte!