lördag 19 januari 2008

Här går gränsen.

Det kommer in en mamma med dotter i butiken. De tittar länge och väl på olika nyckelskåp medans de väntar på pappan i familjen som ska komma och tycka till. Efter ett tag sätter de sig ner på en av pallarna.

Mamman: Mår du illa gumman?
Dottern: Mmmmm...
Mamman: Behöver du kräkas?
Dottern: Neeej.
Mamman: Vi kanske ska ta lite friskt luft och vänta utanför på pappa....

De reser sig upp och dottern kräks över hela golvet och halva mattan som ligger vid ingången. Då kommer pappan. De ber om vatten för att tvätta av mattan och det slutar med att de dränkt den totalt. Det finns mycket jag kan hantera, men inte sånt här. Jag har tappat all färg i ansiktet och håller mig i butiksdisken för att inte ramla omkull. Vad fan ska jag göra nu?! Nu står jag här med en dygnsur kräksmatta och gör allt för att inte kräkas själv. Det här kommer aldrig att gå. Hjälp! Jag har inte ens i närheten av tillräckligt bra betalt för det här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, nån gång måste man ju sätta ner foten. Och när det är disco klockan fem på morgonen är det ju ett ypperligt tillfälle!

Lilla Mysan sa...

Stackare...... fy fan. det är inget roligt med spyor. Inte ens sitt eget. Jävla unge.
;)