Världens vidrigaste kaffe

Om jag är sjuk i morgon är jag den första som inte är förvånad. Efter en ganska hektisk dag på jobbet åkte jag direkt till skolan för att sätta igång med inspelningsschemat inför morgondagens filminspelning. Väl på plats tog det säker 1 1/2 timme innan jag och Markus väl kom igång med det vi skulle och jag vet inte hur de har lyckts men det har förvandlat skolans lokaler till en ungkarlslya med stark doft att sprayfärg. De har slitit som djur i veckan och jag tror att det kommer nog att bli en sjukt bra film, trots att deras kaffe var mer levande än dött. Halv tolv var vi äntligen färdiga med vad som skulle spelas in och ungefär i vilken ordning. Det var nu dags att bege sig hemåt för teamet. Mitt arbete hade dock bara börjat. Då jag fick vänta 22 minuter på tunnelbanan vid Alvik (där det bara är två stationer kvar hem) satte jag mig på det kalla stengolvet och slog upp datorn i knät. Det satt två tjocka tanter ockuperade den enda lediga bänken och de rörde knappt en min när de såg mig sittandes på endast en tom apoteketpåse som skydd mot kylan och smutsen. Väl framme i Abrahamsberg sprang jag hela vägen hem i regnet. Klockan är nu strax innan ett på natten och äntligen, efter en sjukt lång resa hem och en näringsrik tallrik nudlar är det dags för mig att knåpa ihop själva schemat. Imorgon väntar ännu en fullspäckad dag och nu när jag skrivit av mig är det dags att sätta igång. Jag kommer vara död imorgon.