Nu kan alla med minihundar i väskan slänga sig i väggen, jag har en Nisse. Just nu sitter han i min handväska och väntar på att få följa med mig till jobbet. Att detta inträffar när det väl är dags är dock inte troligt. Han måste banta först.
Det här med Nisse har blivit stort. Alla älskar Nisse. Det är Nisse med halva svenska folket. Förslagen över hans nästa bus bara haglar in och människor förundras över min kära sambos galna fantasi. Och det är det som är hela grejen, att det är Per som gör alla bus, trots att han nekar till någon som helst inblandning. Jag har aldrig någonsin sett honom ens röra den där katten men nästan varje morgon när jag vaknar eller kommer hem från jobbet så är det något nytt på G. Det måste vara en syn för gudar, först bär Per omkring på den 8 kg tunga katten i lägenheten och hittar på bus och sen på morgonen när jag vaknat är jag det jag som bär tillbaka honom till sin plats igen. Gång på gång på gång, och så håller vi på. Fullständigt normalt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar