Halv sex på morgonen vaknade jag av mitt bultande nyårshuvud. Jag minns att Per också var vaken och att vi pratade om något men jag vet inte om vad. Han hade också ont i huvudet. Ingen av oss hade druckit speciellt mycket kvällen innan men det vi drack drack vi på tom mage. Dumt. Sen somnade jag om igen. Klockan halv elva vaknade jag för andra gången och masade mig då ur sängen. Trött gick jag ner för trappan och in i köket/vardagsrummet på jakt efter en stor kopp kaffe och möttes av ett flertal jämlikar.
Mamma: God morgon, trött idag?
Jag: Nja, det är ingen fara. (Jag ljög lite.) Själv då?
Mamma: Bara bra. (Hon ljög nog också lite)Vi tar väl en tur i spåret då så får vi det avklarat va...?
Jag tittade på henne för att se om hon menade allvar. Det gjorde hon och en timme senare stod vi i spåret. Det blev bara 5 kilometer. 5 väldigt långsamma kilometer som kändes som en hel evighet. Minst. Sen åkte vi hem och dog i soffan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar